Tre år har gått sedan vi förlovade oss och bytte ut cyklarna mot bilar. Vi har fortfarande inte fått de barn vi drömmer om. Vi kämpar fortfarande med infertilitet.
Infertilitet är inte lätt. Jag är trött på att höra om alla mina vänner som kan bli gravida bara genom att "titta på varandra". Jag slutade vara glad för deras skull. Phillippa slutade ha intresse av att gå på alla dop som vi blev inbjudna till.
Jag kände inte likadant, främst för att jag först inte ville göra våra vänner besvikna - så att avboka var inget alternativ för mig. Phillippa deltog i dopen tillsammans med mig, även om hon så småningom hatade det. Vi hade fem till sex dop under det första året, samtidigt som vi själva försökte bli gravida!
Jag hade inget emot alla bebisar omkring mig. Det är ganska svårt att vara arg på en bebis. För mig var det alla de lyckade graviditeterna som störde mig.
Det är så jävla orättvist!
Phillippa och jag har arbetat hårt för att komma till den position vi har idag. Vi har inte tagit livet för givet. Vi har båda kämpat under hela våra liv. Jag förlorade min far när jag var 19 år, och Phillippas familj har gått igenom en svår skilsmässa. Men ingen av oss har vid något tillfälle gett upp hoppet om livet. Vi har inte låtit oss nedslås av livskriser. Vi har alltid övervunnit våra svårigheter.
Att hantera infertilitet
Nu är jag faktiskt inte den typen som reagerar med våldsamma utbrott. Men det här är så jäkla irriterande. Mitt sätt att hantera infertilitet är att vara rapp i käften och lättirriterad. Jag är snäsig mot mina anställda och särskilt mot min egen mamma. Jag har ingen att prata med om infertilitet och vår personliga kamp. I vår vardag känner jag att vi står stilla och väntar. Väntar på en graviditet som inte har inträffat.
Jag försöker att inte vara spydig eller onödigt irriterad på Phillippa, men jag känner att hon ger mig skulden för den här fertilitetsresan. Hon hatar fertilitetsbehandlingarna så mycket att hon är villig att acceptera det faktum att vi kanske aldrig kommer att få barn på naturlig väg.
Jag vet hur mycket hon vill ha barn, så jag kommer aldrig att ge upp kampen. Med fertilitetsbehandlingar kan vi ha en god chans att bli gravida, och jag vill inte ge upp hoppet om att bli förälder förrän vi har försökt allt som är möjligt.
Jag önskar att jag kunde göra mer för att hjälpa till i den process som Phillippa och jag befinner oss i. Jag känner mig ensam, som står här på sidlinjen utan någon kraft att bidra med. Men jag tror att min viktigaste uppgift just nu är att vara stark för oss båda. Min relation till Phillippa har prövats många gånger och hon har mer än en gång packat sina kläder och gett sig av, men jag har alltid lyckats få henne hem igen. På vårt bröllop lovade jag att vara med henne resten av livet och det löftet vill jag hålla även under den här fertilitetsprocessen.
Infertilitet och dålig spermakvalitet
Egentligen var spermakvaliteten aldrig ett problem för mig. Jag har alltid trott att min spermakvalitet var bra naturligtvis, varför skulle det inte vara det? Jag är frisk så naturligtvis är min spermakvalitet bra.
Innan det här babyprojektet har jag aldrig haft några bekymmer med infertilitet; om Phillippa och jag skulle få barn. Jag gick genom livet och tänkte att jag kan få allt jag vill ha när jag vill ha det.
Men när inget hände efter flera månaders försök började jag undra över kvaliteten på mina simmare.
I många artiklar har det nämnts att min spermakvalitet har försämrats under de senaste åren. Jag har kört bil med sätesvärme, arbetat med datorn i knät, ätit onyttig mat, druckit och festat under många helger. Alla dessa skäl kan förklara mitt låga spermieantal. Men återigen, många andra män har haft mycket värre livsstilar än jag och ändå gjort pappatiteln.
Hela upplevelsen av spermatestning på sjukhuset var osexig och mekanisk. Man känner sig som en patient som kliver in på fertilitetsavdelningen.
Resultatet av mitt spermakvalitetstest var tyvärr inte särskilt imponerande. Och nu har jag det, svart på vitt.
Det är inte något jag är stolt över, men å andra sidan skäms jag inte för det.
När jag frågar på fertilitetskliniken om det finns något jag kan göra för att förbättra mina spermier får jag svaret att det inte finns så mycket jag kan göra. "Försök att inte lägga din bärbara dator på benen och drick inte alkohol" ... bra råd. Men inget om kost, toxiner, kosttillskott eller motion.
Sedan vi började arbeta med ExSeedEfter att jag började med det här har jag fokuserat mer på mig själv och vad jag kan bidra med för att inte bara förbättra våra odds utan också avlasta Philippa. Det har varit fantastiskt att få verklig och praktisk vägledning och att få veta att min livsstil också spelar roll. Du kan läsa mer om vår historia i Del 1 & Del 2.
